Ellinor Brolin

Dela den här recensionen:

Kjell Höglund (född 1945) hör till de mer egensinniga sångmakarna och befinner sig i kanten av proggen. Vad ska vi göra nu när Höglund har blivit gammal, som han sjunger i en av sina sånger?

För några år sedan hörde han Ellinor Brolin framföra några av hans låtar på en konsert och gav henne en tjock pärm outgivet material och fria händer. I samarbete med Johan Johansson (en gång i KSMB) kommer nu elva sånger, där sex har blivit tonsatta och inspelade för första gången. 

Ellinor Brolin tittar rakt på dig, mer uppfordrande än Kjell Höglund och fångar lyssnaren med trovärdig stämma och Höglunds underfundiga vemod finns kvar i låtarna. Den nyskrivna musiken och arrangemangen är inte lika överraskande som originalen men stöder texterna. 

Vuxenrock som både traskar på och småspringer, en tjoho-fartig vals, plus stillsammare betraktelser i lämplig mix. Akustiska och elektriska gitarrer, piano och syntar, bas och trummor, kör, fiol och cello. Nya tonsättningar av Staffan Hellstrand, Peter LeMarc och Kajsa Grytt och tre av Johansson. En slump att alla är i 60-årsåldern? Brolin däremot är ung. 

En gammal pärla som Djävulens alternativ inleder, en rökare där Kettil Medelius (som spelade med Höglund på 1980-talet) leker Jerry Lee Lewis på pianotangenterna. Han spritsar också kompet på flera andra ställen. Titellåten Det tredje årtusendet är tonsatt av Johan Johansson (som uppträdde med Höglund på 2000-talet). Det är en typisk Höglund-novell från ett långtradarfik och den bästa överraskningen från pärmen, som verkar vara en gruva att ösa ur. Mer kan nog komma ut i ljuset. Intressant vore också att fler ur den yngre generationen tonsättare gå loss på materialet. Ellinor Brolin tar sångerna till nutid.