Marry Waterson & Adrian Crowley

Dela den här recensionen:

Knappt har Marry Watersons debutalbum med nya gruppen, Hack-Poets Guild, landat förrän hon släpper en ny skiva. Samarbeten är en röd tråd i Watersons skivutgivning; där finns skivorna med brodern, Oliver Knight, med Emily Barker och med David A Jaycock. Cuckoo storm är ett helt nytt samarbete, denna gång med den irländske sångaren Adrian Crowley.

Marry Waterson är en del av den brittiska folkadeln. Hennes mor, Lal, var en av medlemmarna i The Watersons, Eliza Carthy är hennes kusin. Marry Watersons röst har starka ekon av moderns, både i tonläge och i sångstil. Adrian Crowley är en singer-songwriter och multiinstrumentalist med nio utgivna soloalbum. Han har jämförts med artister som Scott Walker och Nick Cave och har beskrivits som en av de bästa sångmakarna som ingen har hört talas om.

Waterson och Crowley delar en allvarlig dysterhet i sina sånger och sångstilar. De är båda fascinerande, kräver uppmärksamhet. Samtidigt som de kompletterar och komplementerar varandra. De framför sina dystra sånger i paradoxalt oskuldsfulla, mestadels barskrapade arrangemang, främst gitarr och piano (plus kanske ståbas och trummor, lite blås och stråkar), och med rösterna som de bärande inslagen. Resultatet är fängslande. Annorlunda. Nackhårsresande.

Cuckoo storm består av elva moderna folkballader med släktskap till både brittisk folktradition, Lou Reed (och likasinnade) och indierock. Att det dessutom förekommer bossa-rytmer och jazztoner med basklarinett, saxofon och sordinerad Chet Baker-trumpet, gör skivan bara än mer intressant och minnesvärd.

Cuckoo storm hade aldrig blivit av, om det inte varit för sociala medier. Under lockdown messade Crowley Waterson hur mycket han uppskattade hennes senaste album. Rörd av meddelandet – hon såg en själsfrände i hans texter – frågade hon om han vore intresserad av ett samarbete…