Terje Rypdal

Dela den här recensionen:

Drömskt avvaktande toner svävar fram ur Terje Rypdals distade elgitarr, Ståle Storløkkens stämningssyntar, Endre Hareide Hallres elbasar och Pål Thowsens trummor, som vid enstaka tillfällen rasar utan att ändra musikens tempo eller riktning.

Med vana fingrar sträcker sig Rypdal mot rymden väl medveten om det något osäkra fotfästet. Han är född 1947 och har många skivor och samarbeten i bagaget. Musiken klingar som alltid snyggt och välgjort, romantiska stråk flyter runt och några få stramare rock-stråk pockar på, som i låten Conspiracy där det är bett i plektrat. Det är mörkt och gott om plats för existentiella tankar, och klart mer av långsambrinnande svetslåga än lägereld. 

Terje Rypdal har komponerat, titlar som As if the ghost was me!?, What was I thinking och Dawn klingar mer sammanfattning och avslut än konspiration, och inget fel med det.