Limbic Resonance

Dela den här recensionen:

Ledtrådar till musiken finns både i bandnamn och titel: känslor som kopplas samman i en jazzig klangbotten. 

Denna trio har en närhet i musiken. Närheten kan kopplas till sväng och en välklingande kornighet. Framför allt hörs kornigheten i Erik Nordströms tenorsaxofon, men också i Yasuhito Moris kontrabas. Henrik Wartels trummor har inte denna kornighet, vilket är bra. Wartel för fram milda rytmer och accenter, men utan att bli konturlös. En god balansakt. 

Låtarna byggs med melodin som förankring. Spelandes runt melodin, i den och med den. Naturlig snillrikhet när den är som bäst. Musiken, skriven av Nordström, har nutida jazzmelodier med rötter i jazzen från 1950- och 60-talen, samt inslag av lyriska folktoner från den nordiska myllan. 

Vidare finns en liten skevhet i musiken, som initierar och behåller nerven och spänningen. Några toner vågar leta sig utanför den välbekanta stigen; eller ansatser till tvetydighet som gör att man måste koncentrera sitt lyssnande. En mycket bra skiva.