Michael Mantler

Dela den här recensionen:

Precis som på 2014 års uppmärksammade album Jazz composer’s orchestra update (ECM) har den numera 78-årige kompositören och trumpetaren (i den ordningen) på nya albumet valt att återanvända och omarbeta musik han tidigare spelat in. Här handlar det om kompositioner från flera album inspelade för Watt och ECM åren 1975–2001 som utmynnat i fem orkestersviter vilka formmässigt lutar klart mer åt klassisk musik än jazz.  

För framförandet svarar en kammarorkester under ledning av Christoph Cech med träblås, brass, gitarr, piano och vibrafon/marimba samt en stråksektion, och där det egentligen bara är gitarristen Bjarne Roupé och Mantler själv på trumpet som är solister i musik som är synnerligen raffinerad, intensiv och färgstark. Samtidigt som den genomsyras av ett tungsinne som understundom kan föra tankarna till Pärt eller Pettersson (Allan).