M G Boulter

Dela den här recensionen:

Clifftown är ett temaalbum. En krönika eller kanske dagboksanteckningar. Med utgångspunkt i sin egen hemort, Southend-on-Sea, berättar M G Boulter om livet i en av Englands nedgångna, mindre kuststäder. Om nattlivet, gamla flickvänner, uteliggare, att bo i en pendelförort till huvudstaden. Boulter ser och skildrar med ett skarpt öga – och liknar i någon mån, törs jag säga det, en ung Springsteen. I formen av folkballader, americana och folkrock får nöjesfältet doft, nöjesarkadens spelmaskiner ljud och 9-5-arbetarna liv. Boulter beskriver en stad som barnen flyr från när de är vuxna nog att få jobb i huvudstaden, men troget kommer tillbaka till när det är deras tur att bilda familj.

Boulter sjunger sina sånger med en klar, oförställd stämma till eget gitarrackompanjemang och kan framkalla visioner av singer-songwriterpersonligheter som Paul Simon, James Taylor och Nick Drake. Till sin hjälp har han en grupp lyhörda musiker, bland andra Pete Flood och Sam Sweeney (Bellowhead), Lucy Farrell (The Furrow Collective) och Richard Warren (Spiritualized), som bidrar till att levandegöra berättelserna.

Personerna, situationerna och miljöerna känns äkta, påtagliga. Kanske för att de till viss del är självupplevda. Clifftown är en ärlig, lite sentimental, till och med något ambivalent hommage till inte bara Boulters eget Southend, utan till så många nedgångna engelska kuststäder och till en mycket engelsk livsstil.