Sofia Talvik

Dela den här recensionen:

Sofia Talvik går från klarhet till klarhet. Och fasiken vet om det inte är så att hon lyckats med bedriften att växa sig bättre och bättre för varje skiva. Från de tvekande barfotastegen på debuten Blue moon för arton hisnande år sedan, till 2023 års Center of the universe skiljer ljusår och sjumilasteg. Med varje skiva, med varje steg har hon hittat ytterligare pusselbitar. Bitar hon använder för att fortsätta bygga sin ljuva singer-songwriter-karta som leder mot ödsliga trakter där Emmylou och June en gång vandrat och storheter som Neko Case och Mary Gauthier fortfarande delar på en flaska starkt. Sofia må vara snällare än dessa storheter, men inte desto mindre angelägen.

Center of the universe är nämligen tio otvunget självsäkra americana-låtar med Talviks lätta Scandi-touch. Gitarr, dragspel och lite mandolin puttrar, medan rösten hela tiden får stå längst fram.

Textmässigt rör det sig kring tunga ämnen, ämnen som ingalunda tillåts dra ner musiken i deppträsk. Mänskliga rättigheter, barn på villovägar, kriget i Ukraina och all världens orättvisor får ta plats i vad som, i varje spår, förvandlas till välljudande melankoli, en melankoli med ett ständigt närvarande ljus i hjärtat. Hoppfullt kanske, och fint. Här ryms kanske ingen revolution, men en gnista glöder här. En gnista som fortsätter växa sig varmare för varje lyssning.