Daniel Herskedal

Dela den här recensionen:

Norske tubaisten Daniel Herskedal har stängt in sig i en stuga i den norska fjällvärlden och spelat in en soloskiva inspirerad av vinterlandskap. Musiken är lager på lager av ljud från bastubans lägsta till högsta register. Och alla andra ljud som kan tänkas komma ur en bastuba. Det spelas och det viskas, det blåser och andas och puffas. Resultatet är enastående: Tänk er en stor blåsorkester där alla utom tubasektionen ersatts av solister från en annan planet eller urtidsdjur från havets djup. Det låter inte som något annat.

Det är inte svårlyssnat. Titelspåret har när detta skrivs över en halv miljon lyssningar på Spotify. Min första association till Jon Hassell och ambientmusik bleknar snart då den här musiken är mycket mer pregnant och nära. Herskedal spelar verkligen fram oändliga snövidder och dess invånare. Det finns också något sakralt över musiken. Den lyriskt vackra Time of water för tankarna till Härlig är jorden – och så har musiken, för mig, blivit en bön för isvidder i klimatförändringens tidevarv. Ett upprop för vinter.