Shalosh

Dela den här recensionen:

Det är en säregen musikalisk värld israeliska trion Shalosh bjuder på. Mycket kraft i ackordföljder och riff med en energi det inte går att värja sig emot är en av sidorna hos den här gruppen, som ofta kontrasteras mot lugnare lyriska passager. 

Uppenbarligen kommer inspirationen inte bara från jazz, de beskriver själva att allt mellan jazz och trash metal ryms i musiken. Kanske inte så mycket trash metal, möjligen i energin. 

Och det krävs några lyssningar innan jag riktigt kan ta till mig trions uttryck, men då är det å andra sidan som att en hel värld öppnar sig. Mäktigt strömmar musiken fram utan förbehåll, som ett slags hyllning till livsandarna. När de öst på med full kraft framstår de lyriska partierna ännu mer lyriska genom kontrasternas verkan. Lätt att förtjusas av till exempel den sju och en halv minut långa och vindlande David Bowie contemplating art and death in a café in Berlin. 

På sina ställen låter de som en rätt typisk pianotrio, men för det mesta har de sin alldeles egna dynamik, där inte minst trummorna är minst lika mycket rock som jazz. I dessa musikers sällskap blir det aldrig tråkigt: Gadi Stern på piano och på några ställen syntar, David Michaeli på kontrabas och Matan Assayag på trummor.