Anna Gréta Sigurðardottir & Max Schultz

Dela den här recensionen:

. 2019 samlar ihop sig till ett riktigt monsterår på skivfronten. Pianolöftet Joel Lyssarides andra platta, Isabella Lundgrens Dylan-hyllning och Fredrik Ljungkvist återkomst till trioformat är tre plattor som vi kommer att summera året med. På min lista kommer även pianisten och kompositören Anna Gréta Sigurðardottir och Max Schultz Brighter att ligga. Sigurðardottir var nominerad till jazzkatt i kategorin årets kompositör och plattan med Schultz är en pärla. Lågmälda kompositioner som kombinerar lätthet med hög densitet. Jocke Milder gästar på sax och för det skira, starka golvet står Magnus Gran och Christian Spering bas. Anna Gréta har ett säreget lätt, flödande, undersökande spel som väver en öppen rymd för Schultz och Milder att utforska mönster och bygga improvisationer kring. Det kan verka slöseri med nylonsträngat på en sån skarp och rå strängbändare som Max Schultz, men där går fördomen bet. Schultz uppvisar ett sfäriskt, lyriskt spel och tillsammans med Grans delikata cymbalspel och Sperings ljusa furubotten får man en lätt Metheny/Mays-känsla i sina allra mest avklarnade stunder. Plattor som 80/81 ligger nära till hands för att sedan bryta av med stråkkvartett som också avslöjar Sigurðardottirs ena ben i den klassiska världen. Brighter är Anna Gréta Sigurðardottirs första platta i eget namn men hon har skrivit för bland andra Norrbotten Big Band och fick i år också Monica Zetterlund-stipendiet tillsammans med Nisse Sandström. Och visst är framtiden ljus.