David Murray feat Saul Williams

Dela den här recensionen:

Memo var smeknamnet på den numera bortgångne turkiske jazzprofilen Mehmet Ulug˘, som fått denna skiva sig tillägnad. Ett ambitiöst album inspelat i Istanbul där råsvängande jazz möter poesi. En inte helt oväntad kombination. Estetiken känns igen från uppenbart jazziga proto-hiphoppare som The Last Poets och Gil Scott-Heron, vilka satte riktningen för hiphopens ordvrängeri. En estetik Williams tydligt har rötter till, men också har utvecklat. Murray har dessutom jobbat med poeten Amiri Baraka tidigare, på vars begravning dessa kollaboratörer först träffade.
Min upplevelse av skivan är att det är ett väldigt hjärtligt och fint samarbete. Det hade lätt kunna bli att musikerna spelar lite jazz som Williams läser över. Men de känner in varandras energi och samsas om utrymmet. Williams sjunger melodier, läser växelvis intensivt och avslappnat, komplext varvat med enkla omkväden. Det kräver koncentration för att hänga med i Williams ordkaskader, samtidigt är det inte hela världen om man tappar bort sig, hans flow och röst är njutbara i sig.
Tydligt politiskt blir det i Red summer, en gospel-klingande klagosång över dödligt våld mot afrikan-amerikaner. Murray får som konstnärlig ledare ihop sin svängiga och okonstlade jazz med poesi, gospel och lite turkiskt till en sammanhållen och på många sätt genial skiva.