Markku Lepistö & Mikko Helenius

Dela den här recensionen:

Finsk durspelare möter piporgelspelande landsman och ljuv … nåja, musik uppstår. Det är mer mäktigt än innerligt och trots den stillsamma klassikern Fäbodpsalm av Oskar Lindberg uppstår inte riktigt den där gåshuden jag förväntar mig av den på papperet så spännande sättningen. Nu är ju inte durspel det instrument jag förknippar med just det vackra och piporgel är kanske oftare ett instrument som kännetecknas av spel med stora klanger, men det lågmälda går ju också att få ur instrumentet. Saknar detta här trots att det inte går särskilt snabbt. De moderna arren och det mestadels nyskrivna materialet bidrar nog också till en musik kylig som den finska permafrosten. Sen är Lepistö mest känd som en virtuos durspelare på 2000-talet och inte sitt instruments Julio Iglesias eller en dräng med piglocka på loggolv. Men mäktigt är det hela tiden, och hade förmodligen vunnit på en rejält stor musikanläggning eller en katedral.