Jesper Lindell

Dela den här recensionen:

Om något är Jesper Lindell en lyhörd artist som vaket suger i sig av den amerikanska rockhistoriens många formspråk och skiftningar. Som svensk uttolkare av desamma tillhör han sannolikt gräddan.

Lindell vränger själfull rock ur gitarr och strupe, med metodiskt fokus och odiskutabel hängivenhet till de föregångare som en gång bröt den mark på vilken artisten nu vandrar. Det ljuder uppriktigt och otvunget om sånger som Before the sun, A little light in the dark och Never gonna last. 

Hantverksskickligheten är oantastlig, men hur spänstig musiken än må vara är anslaget också tämligen ospännande. Läsningen blir många gånger alltför trogen förlöparnas formuleringar för att riktigt bränna till bortom pirret i den omedelbara igenkänningsfaktorn. 

Därmed inte sagt att Jesper Lindell inte gör den här sortens musikhistoriska hyllningar med större finess än de flesta, men det retar alltjämt tanken att få höra hur det skulle låta om den här självklara talangen vågade spela snäppet mindre efter regelboken.