I P A

Dela den här recensionen:

Fyra år efter albumet I just did say something (Cuneiform) är den norsk-svenska kvintetten tillbaka med en skiva som utsöndrar en energi och kreativitet som bara väntat på att bli utsläppt. I P A startade 2008 då tenoristen och basklarinettisten Atle Nymo, basisten Ingebrigt Håker Flaten och trumslagaren Håkon Mjåset Johansen utökades med trumpetaren Magnus Broo. Fem år senare anslöt även vibrafonisten Mattias Ståhl, och en de tyngsta nordiska jazzkonstellationerna var ett faktum.

Utmärkande för detta gruppens femte album är den delikata balansen mellan frispråkighet och hårdsväng i den mångskiftande och alltigenom fängslande musiken, vilket inte minst de formidabla kompositionerna bidrar till.

Av de åtta låtarna står Broo och Nymo för tre var och Ståhl för två, samtliga små mästerstycken utstyrda i högst egenartade dräkter. Broos återuppväckande av Jimmy -Giuffre i vaggviselömska Bamse och hans sprittande titelspår är två av höjdpunkterna här; Nymos gåtfulla Horus Øye och Ståhls Steve Lacy-knixiga Go Greta är två andra på ett album där inte minst Magnus Broos trumpetspel imponerar väldeliga.