Mikael Berglund

Dela den här recensionen:

Musik kan liksom bygga upp rum genom de stämningar den skapar och utrymmena mellan instrumenten; rum och rymd. Så är det med Mikael Berglunds musik, låtarna blir som olika behagliga rum att befinna sig i där ljuset kan skifta, och många av rummen är inte så skarpt upplysta. 

Fyndig titel på en basists skiva, Bas-musik, men också träffande. I de flesta låtar hörs flera elbasar i lager, både med och utan band. Dessutom spelar han keyboards. Med sig har han trummisen Pelle Claesson, samt på några låtar saxofonisten Jonas Knutsson. Finurliga egenkomponerade låtar med passande titlar, såsom Solregn, Melankoli, Jazzmuzik och Caterpillar. Jazzfusion är huvudingrediens, men det är inte alltid så självklart att genrebestämma låtarna. Nog finns det ett slags nordisk stämning över den här skivan, och överhuvudtaget är det stämningarna som skapas som är poängen. Inte minst när det är så väl genomfört som här är det lätt att flyta med. Basspelet är förvisso i förgrunden nästan hela tiden, men utan att så att säga stå i vägen för de stämningar som skapas.