Chief Adjuah

Dela den här recensionen:

Chief Xian aTunde Adjuah var tidigare känd som Christian Scott när han släppte skivor. Men rötterna gjorde sig påminda, och den amerikanske multi-instrumentalisten, kompositören, producenten och aktivisten är ju även hövding i ett New Orleanskt Black Indian-samfund. Nu klipper hövdingen helt med namnet Christian Scott och kallar sig Chief Adjuah, och då ej blott som artistnamn.

Och han klipper även (tillfälligt?) med den karaktäristiska trumpeten som han byggt karriären på. I stället spelar Chief Adjuah bland annat på en hemgjord harpa, inspirerad av traditionella västafrikanska stränginstrument men med elektriska modifikationer. Han trakterar även en specialgjord n’goni och diverse slagverk. Agboba, atsimevu, dundunba, kaganu, kalimba, kenkeni, kidi, mbira, sangban och sogo är bara några av de olika slagverken på skivan. Till detta sjunger hövdingen på ett mässande och mäktigt vis.

Även den Grammynominerade jazzen lyser med sin frånvaro. I dess ställe tonar New Orleans indianska och afrikanska arv fram i centrum. Christian Scotts mål har redan tidigare varit att ”dekolonisera” musiken och att länka samman traditioner från Västafrika, Kanadas ursprungsbefolkning, karibisk musik och från den afrikanska diasporan.

Tidigare samarbetspartners som percussionisten Weedie Braimah och basisten Luques Curtis hakar på i den nya inriktningen. Djembe och guembri förenas med Rolands samplings-pad SPDSX i musikskapandet.

2023 står Chief Adjuah stadigt i den kulturella myllan hemmavid, med alla rötter väl synliga men med en del moderna sound i mixen. Det är kanske inte den mest insmickrande musiken att spisa på nästa fredagsmiddag, men musiken har ett starkt uttryck, med mål och mening. Stundtals hypnotiskt, om koncentrationen är den rätta. Detta är något helt annat än den likriktade musik vi så ofta matas med.