Ingrid Rodebjer & Sven Ahlbäck

Dela den här recensionen:

I den äldre svenska spelmanstraditionen finns föregångare, släktband och generationer, där hela låtrepertoarer vuxit fram med anknytning till dessa. Gästrikland har liksom andra landskap sin lokala historik kring spelmän och deras efterlämnade låtar. Där finns framför allt den kända släkten Jernberg och den låttradition som växte fram kring den, omtalad särskilt under första hälften av 1900-talet. Kring den äldre Gustav Jernberg (1881-1964) från Sikvik och hans båda söner Anton och Herbert, utvecklades en tidsenlig skatt av gästrikelåtar ur olika äldre källor med ett tidigt kärvt fiolspel som väckte gehör, då som nu.

Jernbergslåtarna med sin äldre tonalitet och särpräglade potential har blivit en utmaning för varje brinnande spelman. Några nutida fiolspelmän som fångats av och trängt ned i denna rika källa av låtar är Sven Ahlbäck och Ingrid Rodebjer. Här på skivan möts dessa två generationer av spelmän och tar ett stabilt grepp om 24 låtar ur spelmiljön kring främst Gustav Jernberg. 

Sven Ahlbäck är en nestor inom svensk folkmusik, såväl med sin akademiska tyngd som i sin långa spelmanskarriär. Redan som åttaåring hörde han Anton Jernberg spela i Uppland och drogs senare som ung man med fiol in i denna speltradition. Han fick sedermera själv spela med Anton och växa in i repertoaren, senare också tillsammans på skiva under 1980-talet. Med denna tidiga start har han under sitt spelmansliv gjort Jernbergslåtarna till sina trogna medföljare i olika konstellationer av spelfolk. 

Nu, fyrtio år senare, inspireras också den unga Ingrid Rodebjer under sin musikutbildning av den förunderliga karaktären i Jernbergslåtarna. Vid Kungliga Musikhögskolan börjar hon att spela repertoaren tillsammans med Sven Ahlbäck och med gemensam glöd har det lett fram till denna deras cd, som nu ger ett märkbart avtryck i tiden. 

De förmedlar ursprungligheten i låtrepertoaren med sitt kraftfulla täta fiolspel, ofta i läckert krusade turneringar, där polskor, valser, skänklåtar och vallåtar får glänsa. Varje melodi blir ett personligt rum att sätta sin känslofärg på. Ett genomgående vackert utsirat spel, där varje detalj i stämspelet är utmejslat till skönhet. Det finns en förtätad magi i låtarnas oregelbundna rytmik och underfundiga melodik. Hållbarheten i Jernbergsrepertoaren är uppenbar i samspelet mellan de båda generationerna.