Giovanni Guidi

Dela den här recensionen:

Avec le temps har här inget att göra med att hänga ”med i tiden”, vara modern, up to date. Snarare är det en mycket känslig och vackert flytande tolkning av Léo Ferrés chanson med samma namn som handlar om hur allt försvinner med tiden och glöms bort – till och med den kärlekssorg du upplever just nu. På nästa spår blir pianotrion förstärkt av gitarr och tenorsax till en kvintett på den lite stökigare 15th of August där melodin snyggt svävar över en tremolo-liknande orgelton som hoppar mellan gitarr och piano. Den mörka och tunga Postludium and a kiss kännetecknas av ett skrikigt och lidelsefullt saxspel, medan No taxi känns som en blinkning till Ornette Coleman. Avslutar gör en stämningsfull hyllning till trumpetaren Tomasz Stańko som gick bort förra sommaren.

Ja, som du hör är Avec le temps av den italienske pianisten Giovanni Guidi en spännande helhet full av disparata element som fungerar förvånande bra ihop. Det är en koncentrerad och innovativ skiva där varje spår verkligen känns förädlat och unikt utarbetat i sig självt och med ett kanonresultat.