Gilad Hekselman

Dela den här recensionen:

New York-baserade gitarristen Gilad Hekselman har precis startat en egen skivetikett – Hexophonic Music – då han vill kunna ge ut skivor med vad som faller honom in, när det faller honom in. Och just nu föll etikettens första album ner i min skivspelare. Den heter Ask for chaos. Det är musik framförd dels av Gilad Hekselmans mer akustiska Ghex Trio, dels av den mer elektroniska trion Zuperoctave.
I Ghex Trio hjälper basisten Rick Rosato och trummisen Jonathan Pinson till att vidareutveckla det klassiska gitarrtriosound som Gilad gjort till sitt signum på de tidigare fem fullängdsalbumen. Mitt i Ghex-kaoset tycker jag mig skönja vissa likheter med Pat Metheny.
Gilad Hekselman har många gånger varit med i konstellationer där ingen spelat bas, men detta har aldrig riktigt kommit fram vid någon skivutgivning. Det har även varit rätt pianofattigt på Hekselmans tidigare inspelningar. Men nu när han har eget bolag är det dags. I baslösa trion Zuperoctave spelar Aaron Parks inte enbart på pianot, utan även på en hel del andra tangenter. På slagverkssidan finner vi Kush Abadey. Zuperoctave är inget fusionband, utan vill skapa något mer, ja något öppnare, större ock luftigare. Jag börjar tänka på Susanna Risberg när VBlues börjar virvla ur mina högtalare. Och jag tycker att med Zuperoctave, speciellt singeln Tokyo cookie, har sökandet blivit mer framåtlutat, mer aktivt än vad det varit tidigare på Gilad Hekselmans album.