Marcin Wasilewski Trio & Joe Lovano

Dela den här recensionen:

Amerikanske tenoristen Joe Lovano i samarbete med polske pianisten Marcin Wasilewskis trio. Två storheter alltså, och med en tredje, ECM:s Manfred Eicher, som producent i studion i södra Frankrike på sensommaren 2019.

Det är mycket bra, stilla men likafullt med kraft, intro-spektivt utan att bli navelskådande. Plattan innehåller flera fantastiskt fina ballader skrivna av Wasilewski, från den inledande Glimmer of hope till underbara Fading sorrow och den nattklubbsmelankoliska Old hat.

Därutöver gör kvartetten två versioner av Carla Bleys Vashkar, plus en handfull improviserade nummer, svävande, lågintensiva, samt slutligen en friformartad komposition av Lovano.

Jag föredrar de sångbara balladerna. Gruppimprovisationerna är spännande, men på skiva saknar jag det visuella, livesituationens åtbörder, blickar, hur idéer hakar i varandra, leende samförstånd.

Lovano spelar här med en nedtonad kraft, långt från postbop och straight ahead jazz (med ett litet undantag för den skönt struttiga L’amour fou.) Tonen är djup och stor, men Lovano behöver inte nyttja några kraftreserver.

Marcin Wasilewski har seglat upp som en av de främsta i europeisk jazz, i självklart sällskap av gymnasiekamraterna basisten Slawomir Kurkiewicz och trumslagaren Michal Kiskiewicz. Den minnesgode erinrar sig säkert att de fick sitt genombrott som Tomasz Stankos kompgrupp på de klassiska plattorna Soul of things (2001) och Suspended night (2004). (Har ni glömt eller inte hört så rafsa genast fram dem ur gömmorna eller leta upp dem på Spotify.)

På 2014 års Spark of life spelar de för övrigt med Joakim Milder.

I dag är Wasilewski en erfaren musiker och en utsökt improvisatör med gott självförtroende. Det är två jämbördiga och på varandra nyfikna solister som möts på den här fina plattan. Eller kanske hellre, fyra jämbördiga musiker i fruktbart samarbete.