Anansy Cissé

Dela den här recensionen:

Gitarrmannen Anansy Cissé återkommer med en skiva som önskar sprida positiva budskap. Så heter den också Anoura, vilket betyder ljuset. Ökenbluesen är intakt och detta är en passande efterrätt för alla som lyssnat på Tinariwen, Tamikrest, Afel Bocoum, Bombino och kompani.

Musiken är färgad av det omtumlande tillståndet i Anansy Cissés hemland Mali. Cissé var själv med om en omskakande gisslanincident där beväpnade män förstörde instrumenten hans band hade sig, ironiskt nog för att spela på en festival för fred i Timbukturegionen. Efter att ha varit förkrossad ett längre tag, och agerat värd för diverse hiphop-artister i den hemmastudio han driver, lyckades Anansy Cissé återfinna glöden och passionen, hoppet och humanismen.

Anoura är mycket riktigt ett mer återhållet album, fyllt med reflektioner över människors beteende, men också över tillståndet i Mali. Han sjunger om respekt, om fattigdom, om utbildning. Detta får vi lyssnare naturligtvis läsa oss till, eller känna in från musikens stämningar.

Ur elände och traumatiska händelser kan alltid nya frön sås. Sår kan läkas. Ett är säkert: Anansy Cissé åtnjuter den högsta respekt och Anoura är inte den enda strimman ljus i öknen.