Dwight Trible

Dela den här recensionen:

Jazzvokalisten (bland annat i Pharoah Sanders Quartet) och aktivisten Dwight Trible är sedan länge en av de tongivande katterna på Los Angeles jazzscen, ofta även bortom rampljuset i det gemensamma uppbyggandet av stadens kreativa liv.

Nu är han tillbaka med ett nytt album, det första helt i eget namn sedan 2019 års Mothership. En äventyrlig, ibland närmast kosmisk jazz med en varierad och kraftfull sångstil som tar tid att vänja sig vid. Trible böjer sig inte, han sjunger som han vill. Gilla läget, liksom.

Albumet gästas av kända och halvkända namn som saxofonisten Kamasi Washington (som var med senast också), Georgia Anne Muldrow på sång, Kamaal Williams turnétrummis Greg Paul, välkände LA-gitarristen G E Stinson, gospelbasisten Andrew Gouché, dubbelt Grammy-vinnande pianisten John Beasley, slagverkaren och bakgrundsvokalisten Megashia Jackson, samt slagverkaren Rene Fisher.

De spelar onekligen väldigt duktigt och bra, men ofta lunkar skivan bara på, trots att musikerna verkar ha ”bag”. Särskilt träder Tribles trubbel in när det kommer till de slappt funkiga numren. För Ancient future rymmer inslag av jazz, fusion, funk, soul och r&b i den bubblande grytan. Ibland sjuder det bara, och ingredienserna vill inte riktigt blanda sig till en smaklig anrättning. Det kanske funkar bättre i livesättning på en jazzklubb.

Jag tycker att ”supergruppen” Cosmic Vibrations, som under Dwight Tribles ledning släppte debutalbumet Pathways & passages för ett kvarts decennium sedan, fungerade bättre överlag.

Kanske får Trible till det bättre nästa gång, när denna forna framtid är historia?