Ava

Först tio år efter det självbetitlade debutalbumet släpper duon Ava så uppföljaren. Fylld med ett slags avskalad – och numera helt akustisk – visjazz från sångerskan Linda Bergström (även klockspel) och gitarristen/kompositören Nils Andersson. Henne har vi även kunnat höra i alldeles nyligen skivaktuella, folkmusikaliska sånggruppen Åkervinda och i symbios med Anne Marte Eggens musik i ambitösa poprockbandet We Float. Den svenske gutten ingår i norska folk-jazzbandet Ljom, där dessutom nyss nämnda basisten Anne Marte Eggen spelar. Linda Bergström medverkade tidigare i år också på Alexander Westlunds album När trädens stammar kallar.

Älven och havet bjuder en i sanning stämningsfull lyssning, med en musik där svensk visjazz och trolsk brittisk folk möts någonstans på mitten av en hal sten. Melodilinjerna kan vara smått komplexa, som labyrinter du tvunget lockas att utforska.

Anderssons musik verkar strömma ur honom (nå, kanske inte ändå, med tanke på Avas skivutgivningstakt), likt hans gitarrspel som påminner om älven i skivtiteln. I texterna blickar Andersson i backspegeln på ungdomsåren i Västerbottens inland. Tankarna vindlar kring Vindeln. Drömska meditationer som kretsar likt trollsländor kring förfluten tid och nutid.

På skivan färgas duons musik på några ställen känsligt av sånginsatser från Almaz Yebio och Andrea Hatanmaa, och även en kör bestående av Anna Persson, Jens Persson och Jenny Bladgren. Något som bara ökar den försiktigt framväxande dramatiken i låtarna.

Så här ovanlig musik borde vara rödlistad, ungefär som Västerbottens landskapsinsekt större svartbagge.