Joe Armon-Jones

Dela den här recensionen:

Den brittiske bandledaren och pianisten Joe Armon-Jones har aldrig varit hetare. Förra året vann hans band Ezra Collective två Brit Awards för utmärkta albumet Dance, no one’s watching, och som medlem i brittiska saxofonisten Nubya Garcias band medverkade han på fjolårets fina Odyssey. Nu kommer han med första delen av ett dubbelalbum, där del två väntas senare i sommar. Det är hans tredje soloplatta, men den första sedan Turn to clear view från 2019.

Det börjar flummigt: åtta minuter långa Lifetones simmar omkring i ett hav av jazz, dub och sjuttiotalsprogg. Men trots flummet blir det aldrig ofokuserat. Det finns riktning och mål med musiken. Forgiveness tar vid och vidgar vyerna och öppnar landskapen. Kingfisher visar upp ett snabbare groove och gifter sig med modern r&b. Armon-Jones Rhodes-solo är ljuvligt. Så här fortsätter det: ibland funk, ibland latin, ofta reggae, ofta soulig jazz.

Det ska också sägas: han har ett magnifikt band bakom sig. Det är Englands finaste jazzmusiker av den yngre stammen som samlas här. Nubya Garcia på saxofon, Ife Ogunjobi på trumpet, Oscar Jerome på gitarr. Listan är lång. Allt känns sömlöst, som om det vore inspelat i en enda lång, inspirerad tagning. Produktionen, av Armon-Jones själv, är kristallklar. Ett av årets allra bästa jazzalbum redan nu.