Fred Hersch & Esperanza Spalding

Dela den här recensionen:

En av de där liveinspelningarna där man önskar att man varit med. Och som förstås också bäst avnjutes live: på klassiska Village Vanguard med två av den amerikanska jazzens främsta röster: den strålande pianisten Fred Hersch och den inte mindre strålande basisten och sångerskan Esperanza Spalding, som här stiger fram utan bas men med sång/scat/spoken word i världsklass.

Hon förvandlar Gershwins But not for me till en kvick och rolig jämförande språkstudie med kommentarer som … and some words I really don’t understand, med hänvisning till det stundtals ålderdomliga språkbruket.

Girl talk, manschauvinistiskt toppnummer från 1960-talet får en skön feministisk duvning av Spalding, som också här agerar underhållande kommentator och hittar textens ”dolda” budskap.

Det hela är fantastiskt skickligt och kul. Hersch och Spalding kör enligt uppgift utan arrangemang, och med bara ett grovt ramverk för sin kväll, och den ömsesidiga glädjen och uppskattningen är uppenbar.

Spalding skojar med scatsång samtidigt som hon utför den mästerligt i Egberto Gismontis Loro, och lyckas utan att tappa det minsta av sin precision skicka iväg ett ”bless you” till en person i publiken som nyser.

Plattan avslutas med Herschs A wish (Valentine), en av hans mer kända kompositioner, här med text av Norma Winstone. Oerhört bra.

Det är musikalisk akrobatik på hög nivå, där de två musikerna hela tiden har varandra inom räckhåll och hela tiden kommunicerar nära och uppmärksamt. Den musikaliska spiritualiteten kommer inte som en överraskning på den här skivan, men Spaldings humor och spiritualitet i sina invävda kommentarer gör den till en pärla.

Tilläggas bör att den spelades in redan i oktober 2018. Senare, under pandemin, skulle Fred Hersch i sin isolering hemma i Pennsylvania genomföra sitt Tune of the day-projekt, där han på piano tolkade standardlåtar i olika genrer och gjorde dem tillgängliga online. En om dagen. Skivan Songs from home kom 2020. Också den rekommenderas varmt.