NES

Dela den här recensionen:

Denna trio bildades i Valencia av musiker från Spanien, Algeriet och Frankrike, och redan det säger en del om deras gränslösa inställning till musik. Med en bakgrund inom allt från flamenco och symfoniorkestrar till Cirque de Soleil skapar de sin egen hybrid, med låtar som har vitt skilda karaktärer. I de – tyvärr bara två – spår där Nesrine Belmokh sjunger på arabiska hörs tydliga folkmusikinslag, med oerhört expressiv sång. Andra låtar är mer åt både jazz- och pophållet, med franska eller engelska texter.
Intressant är att gruppen inte har något ackordinstrument, utan det enda stränginstrumentet är cello, som Matthieu Saglio ofta spelar pizzicato och ibland loopar för att bygga stämmor och kompslingor bakom stråksolona. Slagverkaren David Gadea kombinerar flamencospel på cajón med andra handtrummor och poppiga cymbalgrooves, och smattrande metallkastanjetter sätter färg på rytmerna. Helheten är svängig, snygg och minst sagt mycket egensinnig.