Meybahar

Dela den här recensionen:

Instrumenten är från Grekland, Mellanöstern och Indien och låtmaterialet från Turkiet och Grekland, men kvintetten Meybahar är faktiskt från Ungern. Marilia Pilti spelar hackbrädet santouri med sådan skicklighet att det ibland klingar närmast som ett piano, och andra gånger riffar hon loss eller skyndar fram i snabba löpningar. Márton Kopcsiks viola har resonanssträngar som ger den ett tätt, mättat sound mycket likt flera av de stråkinstrument som förekommer i Grekland och Turkiet. De backas upp av inte mindre än tre slagverkare på bland annat ramtrummor, darbuka, cajón och indiska tablas, som fyller låtarna med komplexa rytmer men även lägger snyggt luftigt spel i låten Giftopoula.

Denna femlåtars-ep är Meybahars debutplatta och visar upp ett bländande skickligt band och oerhört dramatisk musik. Fördelen med att den bara är en knapp halvtimme lång är att jag gärna låter den snurra gång på gång på gång, och jag hoppas verkligen att kvintetten inte dröjer länge med att göra en fullängdsskiva. Detta är verkligen oerhört bra, och jag vill bara höra mer!

Rasmus Klockljung