Binker Golding

Dela den här recensionen:

Tenorsaxofonisten Binker Golding är ett av de där heta namnen på Londons kokande jazzscen. Vi har främst kunnat höra honom i sångerskan Zara McFarlanes band, samt i prisade duon Binker & Moses, där han blåser sax över Moses Boyds hårt svängande trummor och slagverk. Binker Goldings spelstil kan sägas ha sina naturliga rötter hos John Coltrane och Sonny Rollins. Abstractions of reality past and incredible feathers är Binker Goldings första kvartettskiva och här kliver han fram med stor pondus och säkerhet i eget namn. Det är ganska basic jazz, inga extra utsmyckningar i form av elektroniska instrument eller så. Joe Armon-Jones pianopromenader ljuder som om han spelar på ekologiska tangenter. Kontrabasisten Dan Casimir smiter ut i ljudrummets mitt med ett snyggt solo i … And I like your feathers, och hans samspel med batteristen Sam Jones är en sann njutning.
Möjligen är detta den ”mognaste” skiva jag hört hittills från Londons omtalade nya jazzscen. Det är lättlyssnat och melodiskt mitt i all spelskicklighet, det närmast postboppas, och det är rätt långt till de där hiphop- och afrobeat-influenserna som hörs i många band och projekt från den här scenen. Jag menar inte att det ena måste utesluta det andra, bara att här ligger fokus på svänget och samspelet. Värme och mysskapande snarare än värde- och nyskapande. Och: det låter verkligen som om jag befinner mig på en jazzklubb medan skivan snurrar. På Fasching, Nefertiti – eller varför inte någon klubb i The Big Smoke? En rökare är detta hur som haver.