Boz Scaggs

Dela den här recensionen:

Jamen sånt här blir jag lycklig över. Kvalitet i varje tum, ett toppband installerat i Nashvillestudion Blackbird, Scaggs på humör och gamle producenten och trummisen Steve Jordan på plats. Boz Scaggs sjunger själfullt om än med lite smalare register än förr; kraften i uttrycket är obruten, liksom hans förmåga att placera varje ord där det sitter som bäst.
Tolv låtar, merparten r&b och soul, mycket sydstatsvärme, precis som på föregångaren Memphis (2013), smygande B-3 av Jim Cox, här och var stråkar och blås, Paul Franklin sitter in på pedal steel, gitarristen Reggie Young gör detsamma på en grymt svängig Full of fire (Al Green), och Jordan kör gärna skön shuffle med vispar.
Annat som lyfter lite extra på denna utsökta platta är de illustra inhoppen av Bonnie Raitt på sång och slide i Scaggs egen blues Hell to pay, och Lucinda Williams i den underbara Whispering pines av Richard Manuel (The Band). Och då har jag ännu inte nämnt den ljuvliga covern på Spinners Love don’t love nobody. Hantverk i mästarklass måste man nog säga.