Emily Barker

Dela den här recensionen:

Låt dig inte luras av Emily Barkers väna anslag och änglalika stämma – A dark murmuration of words är inget annat än en dystopisk protestskiva i modern folk-americana-tappning. Den Australienfödde – numera Englandsboende – singer-songwritern tar sig nämligen an så utmanande ämnen som klimatförändringar, rasism, sexism och myter om ekonomisk framgång i tio låtar med titlar som Where have the sparrows gone, Strange weather och When stars cannot be found. 

Det är till stor del en beskrivning av någon som försöker navigera i en värld av alarmerande rapporter och dystra framtidsutsikter, men som lyckas hitta mening i tillvaron genom att fokusera på den närmaste omgivningen och göra förändringar där. Det kan kanske låta som ett dystert upplägg för en skiva, men faktum är att helhetskänslan ändå blir förvånansvärt positiv. Inte minst beror det på Barkers mjuka röst, avskalade arrangemang och hennes förmåga att skriva starka, medryckande melodier. Och att hon tar sig an uppgiften i egenskap av historieberättare snarare än domedagspredikant. 

Extra tydligt blir det i en låt som The woman who planted trees – om den kenyanska aktivisten Wangari Maathai – som tack vare fint driv i percussion, lätta gitarrslingor och piano får något gospelaktigt skimmer över sig som är fullkomligt oemotståndligt.

Kanske kommer A dark murmuration of words inte att förändra världen omedelbart, men för den som lyssnar finns gott om ämnen att fortsätta diskussionen på annat håll om hur mönster kan förändras för att framtiden ska te sig något ljusare.