9Bach

Dela den här recensionen:

9Bach bildades i Wales för 14 år sedan och släppte 2009 sitt första första album på det lilla walesiska bolaget Sain. Den har varit mycket svår att få tag på i många år, men efter två mycket framgångsrika uppföljare på Real World har deras nya skivbolag beslutat sig för att återutge gruppens självbetitlade debut, lagom till tioårsjubileet.

Till skillnad från deras senare album är alla sånger på 9Bach traditionella och sjungna på walesiska. Som så ofta handlar texterna om död, hjärtesorg, förlorad kärlek och självmord. Arrangemangen är atmosfäriska, stämningsfulla, sättningen intim, med sångerskan Lisa Jens röst nära mikrofonen, långt fram i mixen.

Elgitarr, harpa och utomjordliga röster backas upp av spelade (inte programmerade) dub-beats på bas och trummor; formuläret är modern dans, med spelade grooves och loopar, med hypnotiska melodislingor som väver sig in i och ut ur varandra. Det är svårt att inte dras in och flyta med. Man arbetar framgångsrikt med kontraster: ett ensamt klockspel mot distade gitarrer på öppningsspåret, Bwthyn fy nain; den varmt böljande jazzvalsen som ackompanjerar en bekännelse om att önska ens älskares död på C’weiriwch fy ngwely.

9Bach är en magisk, vacker, trollbindande, vemodig och inte så lite spöklik skiva. Aldrig har harpa och dragspel bättre symboliserat längtan bort och hemlängtan som på Llongau caernarfon, och den angeläget ystra, repetitiva trumman på självmordsballaden Yr eneth gadd ei gwrthod lämnar en med en märklig, ambivalent känsla.

Den här nyutgåvan har två nyinspelade bonusspår, Cân dai’r cantwr, med full elektronisk regalia, som visar hur 9Bach låter nu, och en ljuvlig a cappella – Trafaeliais y byd – Cân i AJ.