OK Star Orchestra

Dela den här recensionen:

Efter fem släppta album på sex år tog stockholmska OK Star Orchestra en lång paus, men nu är bandet tillbaka, och den nya utgåvan är helt enkelt betitlad #6. Här finns bara fem låtar men de är i stället riktigt långa, bara en understiger sju minuter, vilket passar utmärkt för ett band som är mästare på att väva ihop ett lika varmt som pulserande sväng. Synkoperade plockade elgitarrer, saxofon, congas och andra slagverk, steel guitar, trumset och i två låtar också Hassan Bahs milda röst snirklar sig om varandra och skapar OK Star Orchestras patenterat svårdefinierade groove.

Melodierna är ofta sparsmakade, några långa toner från Lina Langendorfs sax och Christer Lyssarides gitarrer räcker gott, men ändå oerhört snygga. Men här är det ändå rytmerna som är i centrum, och då inte minst i Tommy Galento Nilssons gitarrspel och Pelle Vallgrens trummande. De kan verkligen konsten att nöta vidare på samma groove med rejäl precision i många minuter men samtidigt hela tiden hålla det intressant och levande, medan Hassan Bah och Juan Romero tillför flödande slagverkskaskader.

Oavsett om det är i mjukt glidande klanger som i Ni-Yo eller afrobeatinspirerat hårdsväng i O temedi wama har OK Star Orchestra sitt ytterst personliga sound, och jag kan bara konstatera att ett av Sveriges finaste band äntligen har återvänt!