Kate Rusby

Dela den här recensionen:

Jösses, vad tiden går. Barnsleys vackraste röst Kate Rusby firar, med det här albumet, trettio långa år som yrkesverksam artist. Tre finfina decennier av ljuvt sjungande, brittisk folkmusik och samarbeten, som till exempel en eller annan duett med Ronan Keating.

Och som hon firar! 30: Happy Returns är – precis som 2002 års 10 och 2012 års 20 – en promenad längs minnenas allé där Rusby bjuder på nya versioner av äldre material, i nya arrangemang, ofta tillsammans med gästvokalister.

I inledande We will sing får vi, till exempel, en lejonkungsliknande duett med Ladysmith Black Mambazo, medan den nya versionen av 2005 års No names blandar Rusbys röst med Richard Hawleys underbara stämma. Många av låtarna har klätts i helt nya kostymer, tydligast märkbart i Let me be, som – med KT Tunstalls hjälp – här förvandlats till välfriserad radiopop.

Men trots snyggt arrangerade förvandlingar, blir helheten ändå förvånansvärt homogen och lite småsåsig. Hela albumet är dränkt i ett varmt reverb som ger en genomgående drömsk klang, men som också gör att inget riktigt sticker ut. När Beth Nielsen Chapmans hesa röst skapar efterlängtat skav i Walk the road blir det en kort paus som endast understryker att albumet, som helhet, tyvärr badar lite för djupt i mellanmjölkspoolen.