Gustav Lundgren Karl-Henrik Ousbäck Pär-Ola Landin 

Dela den här recensionen:

Gitarristen Gustav Lundgrens cv rymmer allt mellan Swedish House Mafia och Anne Sofie von Otter, samt otaliga jazzkonserter och dito inspelningar, såklart. Till nya skivan med lika färska trion har Lundgren arrat om nio jazzstandards av såna som Charlie Parker, Wes Montgomery, Thelonious Monk, Ornette Coleman och Wayne Shorter. Ovanpå det den lite modernare Norah Jones-låten My dear country i en coolt kontemplativ version.

Därtill bjuds det på två egenkomponerade nummer från Lundgren. Den smidigt gitarrpromenerande 2021 har en titel som skvallrar om att den antagligen har något med corona-kokongen att göra. Medan The tower är en lugn sak där trion låter tonerna andas klart, och visar vilken samspelt organism de är.

Befriande chosefritt och med ett direkt tilltal liksom bara existerar musiken. Gustav Lundgren har en självklar kommunikation med kontrabasisten Pär-Ola Landin, och den numera New York-baserade batteristen Karl-Henrik Ousbäck är ett proffs som hittar in i sammanhanget med lätthet. De tre musikerna gör aldrig några onödiga krumbukter. Det behövs inte, för de är säkra på sin sak och kan leverera.

I nummer som Duke Ellingtons hyllningslåt Take the Coltrane och den i år nittio år gamla Brooks Bowman-dängan East of the sun får dock Ousbäck jobba lite extra för sina flygbiljetter, men det blir aldrig någon jobbig ego-uppvisning, bara expressivt och explosivt mitt i de annars tämligen stillsamma känslolägen som dominerar skivan.

Pilot Lundgren taxar ledigt in hela farkosten på landningsbanan, med oersättlig hjälp från sina två motorer.