Fire Orchestra Big Bang
Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm Jazz Festival 19 oktober 2022
Sedan starten för tio år sedan har Fire Orchestra genomgått ett antal transformationer där dess sättning och storlek har förändrats för varje nytt verk som spelats. Senast jag såg orkestern live, 2018, var det den fjärde och hittills minsta upplagan, med ”bara” 14 medlemmar varav fem blåsare.
Den orkester som nu gör ett exklusivt framträdande på Stockholm Jazz Festival är tre gånger större. Enbart träblåsarna är lika många som samtliga medlemmar i ett vanligt storband av standardstorlek, och totalt finns här inte mindre än 41 av landets (och några grannländers) främsta musiker inom jazz och fri impro men även från rock och andra genrer.
Tillvägagångssättet är dock detsamma som det alltid har varit för Fire Orchestra – all musik spelas i en följd, och stycken för hela ensemblen och för mindre konstellationer binds samman av solo- eller duoavsnitt.
Kvällen inleds med en miniversion med bara 13 personer på scenen – klaviaturer, kontra- och elbasar, elgitarr, congas, stråkar, trumset och så Mats Gustafsson som frustar loss i ett barytonsaxofonsolo.
Därpå kommer resten av orkestern in, många av blåsarna spelar medan de går, och snart brakar det loss rejält. De många saxofonisterna brötar och stökar och live-elektroniken blippar och tjuter innan hela orkestern släpper fram en ännu större kakafoni.
Men kaoset tonar så småningom sakta ner och fram växer ett malande groove. Detta är typiskt för Fire Orchestra – de är mästare på såväl totalt groove som extremt spräck, och inte sällan förekommer bägge samtidigt. Med en så här stor sättning ökar dessutom möjligheterna att en stor del av ensemblen håller fast ett stadigt, repetitivt komp medan någon solist öser på.
Mats Gustafsson spelar sällan själv utan agerar främst dirigent och leder orkestern mellan de många partierna. Här finns kortare avsnitt för exempelvis vibrafon och congas, stråkkvartett, tubor, klockor och oboe samt ett tiotal flöjter. Andra gånger förekommer en brasiliansk berimbau och den nordvästafrikanska harpan donso ngoni.
Oftast glider ett stycke över i ett annat, det ena tonar ut medan det andra börjar, och det som inleds med några få instrument växer steg för steg när en sektion efter den andra tillkommer så att groovet blir alldeles oerhört mäktigt. Ofta nickar såväl musiker som åhörare i takt, och vid ett tillfälle gungar det faktiskt så mycket att några av saxofonisterna dansar en stund.
Ibland skalas det hela ner så pass mycket att de två pianisterna blir framträdande, en annan gång plockar Andreas Werliin fram trumvisparna. Men många gånger är det imponerande maffiga låga registret kraftfullt, med inte mindre än två tubor, bas- och kontrabasklarinetter, barytonsaxar och både elbas och kontrabas. De lägger grunden för många av de grooves som de övriga i orkestern bygger ut och runt.
Att frijazz är politiskt kommenterande är inget ovanligt, och här yttrar det sig i att sångaren David Sandström (jodå, trummisen i hardcorebandet Refused) i en av texterna upprepar frasen ”zan zendegi azadi”, det vill säga det slagord som blivit välkänt genom de pågående protesterna i Iran. För varje gång stegras hans röst lite ytterligare i ett tilltagande vrål.
Fire Orchestra är ett unikt fenomen på flera sätt. Musik som innehåller både ultraspräck och metaltyngd lockar förvånansvärt stor publik, och scenen i Hörsalen är denna kväll flyttad bakåt för att ge plats för hundratals extra stolar. Ändå är det helt fullsatt. När musiken till slut plötsligt upphör har det gått över en och en halv timme, och sannolikt hade publiken mer än gärna hört lika mycket till.
text: Rasmus Klockljung
bilder: Leo Ahmed
OBS! Just nu kan du provläsa Lira ett helt år till mindre än halva priset. För bara 195 kr (ord pris 395 kr) får du fyra matiga nummer med allt om folkmusik, rootsmusik och såklart jazz! Ange kampankoden ”sthlmjazz” när du klickat i rutan för ”Prenumeration 1 år, 4 nr 395 kr” så dras hela 200 kronor av!
