Så mycket har redan sagts, ändå finns så mycket kvar att säga. Georg Riedel är död, och mycket kommer förstås att handla om de alldeles underbara Emil-, Ida- och Alfonssångerna, den epokgörande Jazz på svenska-skivan med Jan Johansson, den oförglömliga vandringsbasen i Sakta vi gå genom stan tillsammans med Monica Z, och så vidare.
Men denne bedårande ödmjuke ikon höll högt tempo i musikskapandet hela sitt långa liv, ändå in i det sista, förblev en vital och aktiv del av svenskt musikliv. Han skrev och arrangerade musik, gav ut skivor, lanserade nya projekt, senast ett med sånger på jiddisch.
Kännetecknande för hans musik var ofta en tillmötesgående enkelhet, vilket förstås är bland det svåraste som finns att skapa. I en intervju med Lira 2018 pratade Georg Riedel om skönheten i det till synes enkla.
– Det är en balansgång det där. På gränsen till banalt kan det vara, men man får aldrig komma över den gränsen. Och när man skriver en relativt enkel melodi, som en barnvisa, så är det väldigt noga med varenda ton. En enda ton fel kan göra att hela bygget rasar! Det har jag fått lära mig när jag skrivit visor och barnvisor och det har jag haft glädje av när jag skrivit annan musik också.
Georg Riedel avled igår den 25 februari efter en tids sjukdom. Han blev 90 år och är för alltid en omistlig del av svensk kultur.
Patrik Lindgren
