Courtney Marie Andrews
Pustervik, Göteborg, 11 mars 2026
I senaste numret av Lira kan du läsa vår intervju med amerikanska singer-songwritern Courtney Marie Andrews. I början av året gav hon ut skivan Valentine och det var den, framförd från början till slut, som vi fick höra live på Pustervik i Göteborg i onsdags (plus ett antal avslutande nummer från hennes tidigare skivkatalog).
Courtney Marie Andrews är fläckfri live. Att återge soundet från en skivinspelning, och särskilt att hålla leadsången på samma nivå som på inspelningen, är ingen lätt bedrift. Men hon står där rakt upp och ner och bara levererar: med fantastisk intonation, scennärvaro grundad i ett okonstlat självförtroende och fingrar som trakterar gitarrer och keys klockrent.
Hon spelar det som låtarna behöver, varken mer eller mindre, och det funkar skitbra. Till och med tvärflöjten tar hon upp ibland och den funkar helt okej om än inte särskilt virtuost. Av den får jag i stället vibbar av Dylans munspel, där det snarare handlar om musikaliska gester än om något avancerat melodispel, men även sånt tjänar ju ett syfte i musiken.
Bandet hon har med sig på denna Europaturné består av Matt Carroll på trummor, Jerry Bernhardt på gitarr och keys samt Taylor Zachry på bas. De två sistnämnda kör snygga doa-körer bakom CMA, i stil med de (kvinnliga) körer som finns på skivan. Att Bernhardt och Zachry till och med lyckas sjunga i unisona falsetter med Courtney Marie Andrews sång är mycket gymnastiskt.
Det enda som gnager i mig under denna fläckfria leverans av Courtney Marie Andrews låtar är känslan av att sångerna avverkas en efter en. Jag hade gärna hört någonting att höja ögonbrynen åt, en lucka i kalendern, en fråga i det musikaliska samtalet som ju ändå är ett liveframträdande. “Vad händer om …?”
Text & bild: Sunniva Brynnel
