Sofia Thelin

Dela den här recensionen:

Helst vill hon vara poet säger hon, och som man anade redan med den unge Bob Dylan är nog tonsättningar av texterna det effektivaste sättet att bli lyssnad till, och hon vill absolut vara med och säga sitt. Tilltalet är vardagligt fast textningen kan ibland göra det svårt att uppfatta orden, hon är inte en poet som framför sina texter till musik.
Sofia Thelin är utbildad sångare och musikpedagog, och detta är tredje skivan. Både sång och musik har stark närvarokänsla och oslipad energi, sättet att sjunga har dessutom en skopa välgörande egensinnighet. Skivan är som ett lite slamrigt live-uppträdande, en föreställning. Förutom sång text musik och arrangemang spelar Sofia Thelin piano och gitarr, tillsammans med Per Knagg kontrabas och sång, Emeli Ek slagverk och trummor, Johan Olsson dragspel och Jens Ulvstrand gitarr och bouzouki. Gäster med cello, klarinett, saxofon, en extra pianist och mer sång tillkommer här och var och spetsar musiken riktigt bra. Visa, folk, lite jazztongångar, influenser från när och fjärran. Inspiratörer är bland andra Liv Strömqvist, Stefan Sundström och Ricki Lee Jones. Vindlande körsång underlättar för lyssnaren att något tappa fotfästet och sväva med.