Vladislav Delay Quintet
vd5
Skivbolag: We JazzFormat: LP/DL
Recenserad av: Peter Bornemar
Publicerad: 20 nov 2026
Han heter egentligen Sasu Ripatti, denne finländare som förutom mängder av utgåvor under namnet Vladislav Delay även gjort skivor under pseudonymer som Conoco, Hellbent, Luomo, Luukas Onnekas, Sistol, Uusitalo och Ripatti Deluxe. Om hans musik vanligtvis varit en hybrid av olika varianter av elektronika, ambient musik, house och dubtechno finns på nya skivan vd5 också inslag som går att definiera som experimentell, minimalistisk jazz.
Delay har komponerat, producerat och mixat de tio spåren på det här i Berlin inspelade albumet, alla numrerade från två till tjugo i oordning, och för musiken svarar en kvartett som hanterar instrument som trombon, sopransax, slidesaxofon, khene (laotiskt pipmunspel), bas, piano och elektronisk klaviatur.
Det är ett extremt varierat tonlandskap som öppnar upp sig, där musikerna interagerar med varandra och åstadkommer vågrörelser som är att betrakta som ljudsamplingar snarare än något annat. Flera stycken, exempelvis Fifteen, Ten och Three, har en ödesmättad, närmast spöklik karaktär medan spår som Twelve och Nineteen är häftigt fräsande. Allra mest tilltalas jag emellertid av albumets fjärde stycke, benämnt Nine, där en sopransax seglar över ett ambient och märkligt rogivande brus.
Ju mer jag lyssnar på musiken från albumet, och det går att göra hur många gånger som helst, så förstår jag varför denne synnerligen egenartade kreatör har en trogen krets av fans.








