Karin Hammar Fab 4
Stockholm Jazz Festival, Kulturhuset Stadsteatern, fredag 9 oktober
Att brittsommaren tog slut just denna dag och ersattes med ruskhöst gör inget när Karin Hammars varma vindar blåser omsorg över oss på Hörsalen i Kulturhuset under Stockholms jazzfestivals premiärkväll.
En kväll som också innebar skivsläpp för trombonisten och kompositörens allstar-team. Samlat kring Hammars varma, lätt tillbakalutade sound är det som om det bästa av 1980-talets fusion återvände med ett mer meditativt, eftertänksamt språk. En nordisk post-fusion som förenar ny-bopen och det folkmusikaliska tilltalet med fusionjazzen och den nordiska tonen.
Och Karin Hammars Fab 4 är en lyssnande, samtalande snortajt ensemble där det enda uttalade ackordinstrumentet bärs av gitarristen och eleganten Andreas Hourdakis, ett klanggeni med ett subtilt sound någonstans mellan överstyrt och jazzburk.
Men det är också så beskaffat att Hammars melodiska och snillrika kompositioner lägger ut stämmor över kvartetten på ett sätt som momentant förvandlar den till ett klingade ackord – ett embryotiskt storband eller åtminstone stråkkvartett som i molltyngda Minor issues.
De komponerade delarna leder sömlöst in och ut ur solopartierna vilka tas om hand av de enskilda medlemmarna som leder kompositionerna vidare i det egna kynnets väderstreck. Hammars omsorgsfulla och varierade stämläggning ger ett tydligt djup i kompositionerna vilket accentueras ytterligare med norska trumpetaren och gethornisten Hildegunn Øiseth och med bandets andra gäst, pianisten och organisten Britta Virves.
Men Øiseth tar också med sig ett annat temperament in i musiken. Hon river och stökar i sololinjerna och initialt även i melodierna. I Desoriented inleder Øiseth en dialog med Hourdakis på gethorn och gitarr öppnande nya landskap i Hammars Fab 4. Fredrik Rundqvist samlar upp och driver på som en samtidens Egil Johansen men stillar också av musiken i djupare andetag. Basisten Pär-Ola Landin ger ytterligare djup i soundet och varvar melodiskt spel med rotspel som grundar och öppnar spelytor.
Karin Hammar är den naturligaste av centralpunkter, en bandledare som samlar och fördelar, stödjer och inspirerar med en öppen, lätt melankolisk ton. Hon blåser en omsorgens och medlidandets termik över ett jazzlandskap som har mer släktskap med det europeiska och nordiska än med det amerikanska.
Text: Magnus Östnäs
