Aaly Trio

Äntligen, efter sisådär trettio år kommer den första trioskivan! 1996 kom deras första cd och på den och de tre till som följde fram till år 2000 var de en kvartett med Ken Vandermark som ständig gäst (inget ont om honom). Aaly Trio har fått sitt namn efter Art Ensemble of Chicagos komposition Lebert Aaly, tillägnad Albert Ayler från 1971. 

Rotade i den fria jazzen från 1960-talet tolkar de här låtar som Roscoe Mitchells Rock out (först och sist på skivan) och Frank Wrights Your prayer och fler därtill. Ken Vandermarks Why I don’t go back har varit med på flera av skivorna tidigare och W2 är skriven av basisten Peter Janson. Klossigt skumpande Egypt rock från 1979 av David Wertman är väl skivans doldis. Fyra stycken av elva är fria improvisationer, eller snarare komponerade i ögonblicket. Improstyckena går gott ihop med de komponerade, ett slags tankepauser som vindlar fram mer oförutsägbart.

Mats Gustafsson, baryton- och tenorsaxofon, flöjt och munspel, Peter Janson, kontrabas, och Kjell Nordeson, trummor. Alla är laddade, självständigheten självklar, men också samarbetet. Musiken är infallsrik, mångljudrik och jämlik. Reaktionerna är snabba, kemin kvar efter tjugofem år, explosiviteten större. Sammanhållen modern frijazz med hetta, passion och ofta ett rullande rocktryck. Trådarna mellan Wrights och Aalys böner är tydliga men ingen tvekar om vilken version som spelades in i mars 2024. Som en gnistrande bestämd snöplog på en ishal väg i motljus. (Jovisst räcker skivan över vintern). Med avslutande Rock out kan vi andas ut.