Chatham County Line

Jag har varit lite småsvag för Raleighs stolthet, Chatham County Line, ända sedan de i slutet på 1990-talet dök upp på någon gammal, nu kasserad, musikblogg. Redan då stack de ut i countryrockgeggan genom att lyckas behålla singer-songwriter-känslan, de medryckande melodierna och berättandet, mitt i de stompiga bluegrassfälten.

När de nu släpper sitt tionde (lite beroende på hur man räknar) album så inser jag genast att jag slarvat med vår relation och att jag borde ha haft betydligt bättre koll på vad de haft för sig. För här har det hänt saker.

Hiyo är nämligen CCL:s första album som trio, utan banjoekvilibristen Chandler Holt, och i stället för att jaga rätt på en ny banjospelare har bandet fyllt tomrummet med lite av varje – med percussion, elgitarrer och till och med lite elektroniska ljud.

Detta är alltså, i mångt och mycket, ett annorlunda band, ett band som lutar betydligt mer mot Wilco-doftande countryrock och 00-talsamericana än bluegrass. Ett band som nu ställer ett lite uttjatat skåp på plats någonstans i gränslandet mellan då och nu. På dammiga folkmusikslätter fyllda av mandolinkvittrande och fiolgnissel kryddade med elgitarrer och stämsång. Och visst är det snyggt och ofta stämningsfullt, men tyvärr inte särskilt spännande. För trots pånyttfödsel och uppenbar spelglädje har något, det egensinniga som stack ut, gått förlorat.