Emma Rawicz

Dela den här recensionen:

Enligt forskare på Karolinska Institutet har ungefär fyra procent av Sveriges befolkning någon form av extraupplevelser nära kopplat till sinnesintryck eller tankar. Det som kallas synestesi. 

Brittiska tenorsaxofonisten och basklarinettisten Emma Rawicz gör musik inspirerad av synestesin hon bär på. Hon hör musik när hon ser färger. Albumtiteln Chroma är grekiska för just färg, och låtarna på skivan baseras på lite ovanligare färger och pigment. Rawicz målar med blomvärldens Phlox, den blåaktigt gröna, transparenta och granulerande Viridian, den gröngrå Xanadu och den äventyrligt rosa nyansen Rangwali. Det avslutande spåret bär till och med namnet Falu, och där kommer Rawicz saxofonspel till sin rätt.

Musikkonstnären Emma Rawicz hade rosad vernissage i fjol med debutalbumet Incantation, inspelad vid blott nitton års ålder och innehållande uteslutande eget låtmaterial. Chroma följer linjen med egna kompositioner. Rawicz musikaliska palett rymmer influenser från modern jazz, fusion, folk, klassisk musik och soul. Hon är också färgad av en uppväxt med Chris Potter, Wayne Shorter, Chick Corea och Joe Henderson. 

I den musikaliska målarateljén bistår pianisten Ivo Neame, gitarristen Ant Law, basisten Conor Chaplin och trummisen Asaf Sirkis på ett konstfärdigt vis. Immy Churchill står för ordlös sång på några låtar.

Chroma innehåller en imponerande färgstark jazz, med nyanser som uppdagar sig för varje lyssning.