William Sundman Sääf

Det finns cirka tre kategorier Bellmantolkare: de som försöker stöna värre än Fred Åkerström men aldrig lyckas, de som sjunger i en traditionell Bellman-anda, samt nytolkarna. I kategori två sjöng Sven-Bertil och dit hör också William Sundman Sääf. Naturligtvis vill jag ha en levande Åkerström, och nytolkningar, men en traditionalist som Sundman Sääf fungerar också bra, speciellt när vederbörande är en så ypperlig sångare. Kompet sköter han i princip själv men Andreas Nilsson hjälper till på dragspel och det gör han lysande. Stina Ahlgrens stråkar, det viss säga viola, är också stilfullt pålagda. Där är också en elgitarr på rätt plats, Sundman tar till de instrument han tycker passar – nämnas bör dragspelet i Sång no 5c: Så slår min glock. Då han kompar på gitarr framgår det tydligt att han har kommit långt i det instrumentutövandet också. 

Inte helt förutsägbart sång/epistelval. Så egentligen finns inget att klaga på. Men, ännu mer nytänk hade inte skadat. Hur som helst en egentligen alldeles lysande Bellman-tolkardebut. Slutligen bör nämnas att undertecknad är eller i alla fall har varit allergisk mot inslag med sjungande eller jollrande barn, speciellt de egna. Men ett proffs som Sundman Sääf vet naturligtvis att använda sin dotter Lo på rätt sätt till rätt sång.