Julia Strzalek & Cornelia Nilsson

Julia Strzalek och Cornelia Nilsson möttes i en halvtimmeslång improvisation på Kapellet i Stockholm för halvtannat år sedan. Det var ett förutsättningslöst möte, som inleds med låga altsaxtoner av Julia Strzalek som besvaras med dovt och ominöst mullrande trummor. Dramatiken tilltar, volymen höjs, saxen lyfter i friare flykt, och Cornelia Nilssons trummor blir distinktare.

Sedan utvecklas ett variationsrikt samtal. Julia Strzalek pendlar mellan nyanserade melodiimprovisationer och rytmiserat spel, och Cornelia Nilsson låter rytmiken övergå i känsliga melodifragment. Så skapar duon en fruktbar växling mellan dramatik, uppsluppenhet och lyrisk eftertänksamhet. Övergångarna är sömlösa som om de två lyhört avlyssnar den andras nästa steg. Musiken är i rörelse hela tiden. Jag fångas av kontrasterna, som ögonblicksbilder från ett möte där infallen och idéerna inger en sällsam lyckokänsla.