Ord

Dela den här recensionen:

En av de poeter som jag misstänker är svårast att tonsätta är den svenske Nobelpristagaren Tomas Tranströmer. Kanske paradoxalt eftersom han själv var oerhört musikalisk, både i text som ton. Trots eller kanske tack vare att Tranströmers språk bär på sin egen sånglighet har ett flertal tonsättare givit sig i kast med honom. 

Ett lyckosamt exempel är Elise Einarsdotters Hemligheter på vägen, som också är en av de sex Tranströmer-dikter kvintetten Ord tar sig an. I Ords tolkning saknar jag dock ett grepp om texten, och det gäller faktiskt för ytterligare ett par av dikterna. Som om Tranströmers ord utövat en lamslående trollformel över textadaptionen. Musiken och texten blir stående bredvid varandra. Hövligt sökande. Det är synd. För den omväxlat brötiga och skira, lätt virkade musiken söker sig fram på ett speciellt sätt, präglat av den lyhördhet och känslighet som utgår från Johanssons piano och Jenny Willéns uttrycksfulla röst, såväl med som utan text. 

Ett lyckat sammangående är Vinterns formler där Johansson och Willén hittat Tranströmers textliga sångbarhet. Det melodiska under orden. Även i Från mars -79, ur Tranströmers diktsamling Det vilda torget från 1983, hittar man in i det skrivna. Då finns utsagan på plats. Och då blir kontrasten också desto större. 

Sista kompositionen Just a second from now med text av Karin Johansson själv, sänder också omedelbart, men är ju också något annat vid sidan av Tranströmer-tonsättningarna. Ord är en bit på väg men hittar inte alla hemligheter på Tranströmers väg.