Antibalas

Dela den här recensionen:

Antibalas, musikkollektivet från Brooklyn, bjuder på afrobeat när den är som bäst. De gungande hypnotiska afrokubanska, afrofunkiga och ibland souljazziga rytmerna gör det hela så medryckande. Och det är samtidigt lite röjigt på ett skönt sätt. En mastig blåssektion, där bandets grundare Martín Perna på barytonsax ingår, congas och percussion, gitarrer, flöjt, bakgrundskör, med mera. Och emellanåt går frontfiguren, sångaren Duke Amayo, ursprungligen från Nigeria, loss på sin orgel. Han pratsjunger och håller ett funkigt beat med diverse coola läten och rop.

Det finns många referenser men legendarer som Fela Kuti och Sun Ra måste nämnas. Det svänger lekfullt om den månghövdade orkestern som säkert gör sig bäst live. Inte minst med det färgstarkt klädda modelejonet Duke Amayo som frontfigur. Skivan är befriande bortom kommersialism. Det låter 1970-tal och hemsnickrat men absolut inte banalt.  Albumets titel är ju Fu chronicles och visst hörs något kung fu-inspirerat intro men temat är nog mer det att inspirera unga till mental och fysisk styrka. Spåret Fist of flowers verkar handla om just det.