Skivrecension

You don’t own me anymore
Americana

The Secret Sisters

You don’t own me anymore

Skivbolag: New West Records/Border
Recenserad av: Magnus Östnäs
Publicerad: 26 sep 2017

Dela den här recensionen:

Tänk att få ha varit en fluga på väggen i baptistkyrkan i Muscle Shoals Alabama där Jason Isbell sjöng i kyrkans barnkör tillsammans med systrarna Lydia och Laura Rodgers. Sedan dess har systrarna Rogers och Isbells liv tagit lite olika riktning. Jason Isbell är i dag en av de tyngsta artisterna i det nya Nashville som gett musikstaden en blodtransfusion. Systrarna Rogers i The Secret Sisters har efter genombrottet med den självbetitlade debutskivan 2010 – som David Cobb producerade och T-Bone Burnett höll sin vakande hand över – haft en krokigare väg.
Efter debuten åkte Secret Sisters på turné med Bob Dylan och vägen såg ut att ligga öppen. Sen kom uppföljaren Put your needle down. Plattan kom inte någonstans kommersiellt. Skivbolaget sa upp kontraktet och systrarna var en spelning och ett ord från ruinens brant. Men de fortsatte och efter en turné som öppningsakt för Brandi Carlile bestämde sig Carlile för att producera systrarnas nya skiva.
Det är fortfarande obegripligt att uppföljaren Put your needle down gick så mycket sämre än debuten The Secret Sisters. En förklaring kan vara att Lydia och Laura lämnade den uppenbart och medvetet anakronistiska ljudbilden som andades ett ljuvt och lagom farligt 1950-talsideal för ett tyngre, råare souligare bandsound, förtjänstfullt lett av T-Bone Burnett.
På You don’t own me anymore har Lydia och Laura Rogers tagit ytterligare steg i sångskrivande och sound. Öppningslåten Tennessee river runs low är ett klockrent statement i stämhantering och kan förutom det välutvecklade svänget användas för intonering. Ljuvlig kärlekssorg i Til it’s over och i tolkningen av Paul Simons Kathy’s song. Skira barndomsminnen från Alabamas kullar i Little again och avslutande koralen Free as a bird. Systrarna Rogers marinerar lyssnaren i nektar och det är väl det enda som man kan ha invändningar mot, en aning större beska och det här hade varit årets americana-skiva.


Fler recensioner

Annonser