Water Boogie System

Dela den här recensionen:

Det är inte enkelt att placera in Water Boogie System i ett fack. Medlemmarna har pluggat på musikhögskolan i Göteborg och de har representerat nordisk jazz internationellt, men jag hör en hel del likheter med indiepop/rock, tänker till exempel på Stereolab och andra band som låg på det brittiska skivbolaget Too Pure under framförallt andra halvan av 1990-talet. Monotont i ena sekunden för att senare hux flux leka med tempon och dra iväg på olika sidospår. I stort gillar jag infallen och bandets förmåga att tänka kreativt. Paralleller finns också med Klabbes Bank, även om Water Boogie System har sång på flertalet låtar. Karin Verbaans röst tränger sig på, i samklang med de andra i bandet, Viktor Reuter (bas), William Soovik (trummor) och Jonathan Albrektsons piano och syntar som är det mest tongivande inslaget i soundet. Inget blås alls, vilket är bra, keyboardfärgerna tillåts breda ut sig och driva fram de olika låtarnas personligheter.  But why? känns som en typisk WBS-låt, rytmisk, med både improvisatoriska inslag och en stark melodisk kärna. Ibland är musiken suggestivt lugn och pampig på samma gång, som på låtarna jag oftast återvänder till, Hear me out, Herne Hill och Sorti II. De två sista låtarna på skivan känns något förutsägbara, men Year of silver är utan tvekan ett steg framåt jämfört med debutplattan Greetings.