Terje Gewelt

Dela den här recensionen:

Oslo-födde basisten Terje Gewelt har en stor produktion bakom sig från 1980-talet och framåt – som bandledare och i samarbete med olika internationella artister, bland andra Billy Cobham och Karin Krog. Wow and flutter är hans tolfte album under eget namn. Terje Gewelt spelar både elbas och akustisk bas och detsamma gäller för bandmedlemmarna Bjørn Klakegg på gitarr, Erlend Slettevoll på piano/keyboards och Terje Evenson på trummor. Alla är musiker som spelat i internationella sammanhang.
Det är ett mycket varierat album, inte bara på grund av växlingen mellan elektriskt och akustiskt. Fusion utan stora åthävor med låtar som har skrivits av Gewelt och ett par av Gewelt/Klakegg/Evenson. Några låtar faller man direkt för medan andra växer efter flera lyssningar.
Albumet börjar med Time travels, en acid jazz-liknande låt med fjädrande snabbt och energiskt driv. Innehåller pärlbandsliknande solon av Slettevoll på keyboards och Klakegg på gitarr. Roligaste låten på albumet är titellåten med det nördakustiska namnet Wow and flutter, en spretig låt som går åt alla håll och är överraskande infallsrik. Den följs av sin motsats – Melancholy blue, en vacker och fint blå låt där man kan associera lite till Bill Frisell. En annan låt som gör snabbt intryck är Raw air, som börjar (och fortsätter) med en Jimi Hendrix-liknande gitarr och fortsätter med en pigg jazz/rock-blandning.